Det kom nya människor till gatan idag, de flyttade in i huset mittemot vårt. Jag har sett mäklarskylten sättas upp och plockas ner. Jag har sett hur det äldre paret sorterat och fått hjälp att forsla bort saker, ett helt liv nerpackat i kartonger på ett släp. Huset stod tomt några dagar och jag drabbades av ett vemod när jag tittade in på den välansade trädgården och den välskötta uppfarten utan ett grässtrå på fel ställe. När jag flyttade hit med min familj kom paret för att hälsa oss välkomna och berättade stolt att de bott här i över fyrtio år, deras barn är sedan länge vuxna men när de var små, gick de på förskolan där borta bakom tallarna och på eftermiddagarna brukade de spela bandy här ute på gatan.
Paret som flyttade verkade glada och lättade över att stänga dörren efter sig och ge sig av. Jag känner inte dem men jag vet att de bott och levt ett liv här, med allt vad det innebär. Jag antar att vemodet jag känner handlar om att jag plötsligt blev medveten om att livet förändras mitt framför ögonen på oss utan att vi tänker på det. Från den ena dagen till en annan är våra föräldrar gamla, plötsligt blir våra barn tonåringar och helt oanat landar klimakteriet in i kroppen. Hela livet är en process, en resa, förflyttning från det ena till det andra.
Från att vi växer upp och flyttar hemifrån, kanske träffar vi någon som vi bildar en egen familj tillsammans med. Vi lever livet och vips har våra barn blivit stora, tar studenten och är redo att packa ner sina liv i kartonger, för att packa upp dem och möblera ett eget bo någonstans. Kvar blir vi, i det tomma boet och ett nytt kapitel börjar för oss. Kanske kommer det att bli svårt, tyst och ensamt, kanske hittar vi tillbaka till gamla intressen eller hittar vi något nytt roligt att hitta på tillsammans. Så småningom kommer även vi fram till livets sista kapitlet då vi kanske behöver lite extra hjälp, kanske vill vi flytta från hus och trädgård, lämna över till den yngre generationen. Nu väntar en ny fas i livet för det äldre paret som flyttade ut och för den nya familjen som så smått börjat lyfta in sitt liv i huset. Delar av deras liv ska packas upp och sättas på plats, de ska sätta sin prägel på trädgården och i huset, det ska bli deras hem.
Även om vi inte känner varandra kommer våra vägar att mötas på något sätt, som grannar som hälsar på varandra och byter några ord vid brevlådan. Vi är noder i varandras nätverk och vi behöver varandra på den här resan genom livet.
