Julledigheten är över för denna gång och jag har njutit av allt som denna högtid innebär av ledighet, mys med familjen och gemenskap med vänner. Att umgås innebär för mig ofta att samlas runt ett fint dukat bord för att njuta av god mat tillsammans. Vid högtider är måltiden och godsaker centrala, inte bara i vår svenska julkultur. Mat och måltider samlar familjer och vänner över hela världen.  Att äta tillsammans, dela en måltid innebär så mycket mer än att bara få i sig energi, det handlar om att knyta an till viktiga andra, att få utbyta åsikter och känna samhörighet med andra. 

Det finns studier som gjorts på bland annat Lunds Universitet om hur betydelsefullt det är att regelbundet sitta ner och dela en måltid med familj och vänner.

Egentligen spelar det inte så stor roll vad vi har på tallriken utan det som spelar roll är att vi har en stund tillsammans. Vid matbordet får vi utrymme att prata om vad vi gjort under dagen, dela med oss av våra planer inför veckan eller helgen. Enligt forskningen har gemensamma stunder vid matbordet en positiv effekt på psykisk hälsa och välmående.  

Här i Sverige verkar vi vara bra på att äta tillsammans, även om vardagen har sina logistiska utmaningar. Enligt Folkhälsomyndigheten är siffran mellan 87-92 procent av alla 11-15 åringar som äter tillsammans med sin familj flera dagar i veckan.

Men i mitt arbete träffar jag ofta familjer som sällan eller aldrig äter tillsammans. Familjer berättar för mig att det är någon som lagar maten och ställer fram, sedan kommer övriga familjen och tar mat på sina tallrikar för att sedan gå till sina rum för att äta, ensamma eller i sällskap av skärmen.

I mina samtal med föräldrar och med barn och unga, säger alla att de gärna vill äta tillsammans. De har ofta minnen från hur det brukade vara när de åt tillsammans. Ofta finns ingen förklaring till att de slutat äta ihop. Ibland handlar det om stress och olika dygnsrytm. Ibland handlar det bara om att de har glömt bort att de är viktiga för varandra. Ungdomarna brukar säga att de tycker att det är mysigt att äta tillsammans, och de flesta jag träffar uttrycker en längtan efter att sitta i lugn och ro tillsammans med sin eller sina föräldrar. Föräldrarna brukar bli en smula förvånade när de hör sina tonåringar säga att de vill äta tillsammans. De blir förvånade och glada och jag upplever att det blir en “aha-upplevelse” när det står klart att de fortfarande har betydelse för sina, ibland truliga, tonåringar.

Så nästa gång ditt barn eller ungdom frågar vad det blir för mat så kan du stolt säga att det blir köttbullar med potatis och brunsås, toppat med en gnutta psykisk hälsa, rutin och tid tillsammans. Du kan till och med våga dig på att be om hjälp att duka bordet så att ni kan sitta tillsammans.