För några veckor sedan tillbringade jag lördagen i Helsingborg Arena. Ute föll ett iskallt vårregn och det var grått och kallt. Jag stod utanför arenan och väntade på maken som letade parkering på överfulla ytor. När han väl dök upp med biljetterna och vi öppnade dörren till arenan, öppnade vi samtidigt porten till en helt annan värld.

Världen vi stiger in i pulserar av liv, värme och glitter. Det doftar hårspray, svett, nervositet och förväntan. Vi är på Svenska Cheerleadingförbundets distriktsmästerskap för landets södra distrikt. Det vimlar av glittrande och färgsprakande cheerleaders. De rör sig nästan alltid i grupp, det är musik i varje vrå och den syrefattiga luften sprakar av känslor. Det är tårar av glädje, nervositet och besvikelse.

Mitt i detta sammelsurium av energi och känslor finns vi, föräldrarna. Vi sticker ut i detta cheeruniversum då vi rör oss lite långsammare än ungdomarna, som på något vis ser ut att studsa vart de än går. Vi har dovare färger på våra mer löst sittande kläder och vi saknar dessutom strass och rosetter. Det vi inte saknar är engagemang.

Kristianstad Starlight Cheer, Starstruck på väg in i arenan.

En hyllning till idrottsföräldern

Därför vill jag nu ägna en stund åt att hylla dig, förälder, som ger av din tid för att ditt barn ska få uppleva glädjen i att tillhöra ett lag, en klubb, en förening, och få möjlighet att visa upp sig under den där matchen, uppvisningen eller mästerskapet.

• Tack, idrottsförälder, som ger av din tid då du varje vecka ser till att ditt barn kommer till och från sin träning. Du lägger ett tidspussel tillsammans med andra föräldrar för att lösa samåkning. Du pusslar med din tid så att ditt barn har mat i magen och energi i kroppen för att orka med sin träning.
  

• Tack, idrottsförälder, för att du går med på att sälja och köpa diverse saker för att samla pengar till lagkassan.
  

• Tack, idrottsförälder, för ditt engagemang på kvällar och helger, i snålblåst på fotbollsplanen eller på obekväma stolar i en idrottshall. Tack för att du trots allt hittar glädje och livskvalitet där bredvid planen, med en varmkorv i handen och ljummet kaffe i en plastmugg. Tack för att du hittar glädjen i att se ditt barn ha roligt.

• Tack, idrottsförälder, för att du varje vecka stöttar ditt barn när hen kommer hem efter träningen och är arg eller ledsen för att det inte gick så bra. Du tar emot ilskan och tårarna som orsakats av någon eller något annat. Tack för att du tröstar och lyssnar. Tack för att du, när det behövs, även hjälper ditt barn att reda ut det som blivit tokigt tillsammans med tränare och andra idrottsföräldrar.
  

• Tack för att du ser och uppmuntrar varje litet framsteg. Ibland är det bara du som ser dessa pyttesmå steg framåt, och att just du uppmärksammar dem betyder allt.
  
  

Tack vare dig kan ditt och mitt barn ha en aktiv fritid tillsammans med sina lagkompisar. Tack vare dig kan barn vars föräldrar av olika anledningar inte dyker upp på matcher eller hjälper till med skjuts, ändå få vara en del av ett gott sammanhang. Du är en förebild för ditt och andras barn.

Tusen tack!