Det krävs en by…

juni 21, 2017 familjefokus.nu No comments exist

Minns ni sommarplågan från 1970  “Mitt sommarlov” med Anita Hegerland? Hon var bara nio år när hon slog igenom med den låten. Jag var nog inte mer än sju år när jag fick just den singeln att spela på min lilla portabla skivspelare, ni vet, en sån där orange från Philips där man la på högtalaren som ett lock när man lyssnat klart. Som jag älskade den låten, jag tror aldrig jag lade på högtalaren, jag lyssnade liksom aldrig klart. Jag minns känslan av förväntan och längtan efter det långa härliga fria sommarlovet som låg framför mig. Mina sommarlov var precis så fantastiska som i Anitas visa. Alltså som jag minns dem så här i retrospektiv. Sol varje dag, alltid barfota, alltid smultron till frukost hos morfar och utflykter till skog och hav med hela familjen. Det var fint. 

Oceaner av somrar har gått sedan jag spelade sönder min Anita Hegerland-singel och under åren jag arbetat som socialarbetare har jag mött många barn som aldrig fått chansen att uppleva en “Anitasommar”. För många barn innebär sommar och ledighet en tid av oro och längtan. Längtan efter  vännerna på skolan, längtan efter rutiner och längtan efter regelbundna måltider. Åtminstone måndag till fredag. De föräldrar jag mött beskriver en oerhörd maktlöshet och skam över att inte kunna ge sin barn det de längtar efter. Att inte kunna ta ledigt för att åka till havet, att inte orka spela kubb och vara social. De föräldrar jag mött är inga onda föräldrar, de gör vad de kan för att få det att bli bra, för sig och sin familj. Precis som vi alla gör, förutsättningarna är bara lite olika. 

 

Det sägs att det krävs en hel by för att ta hand om ett barn. Jag tänker att det ligger en hel del i det men att det inte är så enkelt. Byn står kanske inte i spänd förväntan för att hjälpa till om man inte frågar och det är inte helt enkelt för föräldrar att be om hjälp. Det är så mycket skam och skuld kopplat till föräldraskap, det är något som vi förväntas kunna. Det kan vi inte, om vi inte haft goda förebilder som barn. Det är där jag tänker att du och jag kommer in i bilden. Det är vi som är byn. Det är vi som kan se ett barn som kanske behöver det lilla extra, eller barnets mamma eller pappa som tappat all ork och skulle ge sin halva arm om de fick luta sig mot dig en stund. Det kostar inga miljoner, ett hej hur mår du? Jag har plockat smultron, vill du smaka? 

 

Jag önskar att du får en fin sommar och att vi ses till hösten med nya krafter att ta tag i höstens utmaningar. 

Vi ses!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *