Vad händer om vi sätter en gräns?

augusti 21, 2019 familjefokus.nu 1 comment

När jag är ute på föräldramöten och pratar med föräldrar om tid tillsammans och föräldraskap brukar jag säga att barn har svart bälte i att leka. De är redan från början utrustade med nyfikenhet och fantasi som gör att de enkelt kan förvandla vardagsrummet till ett rymdskepp, en fjärilspark eller till precis vad som helst. När små barn leker ska föräldrar inte lägga sig i och ta över leken, nej barnen kan leka helt av sig själva. Det föräldrar behöver göra är att följa med i leken utan att styra den, hjälpa barnen att sätta ord på vad de är med om tillsammans och att bara vara tillsammans. Det låter så enkelt men av erfarenhet vet jag att det enkla också kan vara det svåraste.

Psykisk ohälsa och stress
Jag sitter just nu och förbereder ett nytt möte med föräldrar och det slår mig att det jag tänker är enkelt, att följa med i de små barnens lek har blivit så svårt. Jag tänker på hur stressade många föräldrar är. Enligt folkhälsomyndigheten har det psykiska välmåendet minskat för alla åldersgrupper mellan 16-84 år men framförallt kan man se en ökning av psykisk ohälsa hos befolkningen mellan 16-44 år, under den tid då vi går in i vuxenvärlden, tiden då många bildar familj och blir föräldrar. Vad beror det på? Jag tror inte det finns ett svar på frågan såklart, det kan vara allt från att oroa sig för framtiden, att vara utan arbete, att ha för mycket arbete, att bli förälder, att vilja men inte kunna bli förälder, att vara en tillräckligt bra förälder, partner, vän och kollega. Hur är man det och vad förväntas av mig?

En studie som Ylva Odenbring, docent i pedagogik på Göteborgs universitet gjort visade att barns tid för fri aktivitet minskar. Barnen upplever sig stressade och säger i studien att om de får välja helst vill leka med kompisar men att de inte hinner det förrän på helgen då de är lediga. Långa dagar på förskola och fritids samt för vissa, idrottsaktiviteter på kvällarna gör att tiden för fri lek har minskat de senaste åren. Samtidigt kommer det rapporter både från Sverige och WHO om hur lite både barn och vuxna rör på sig och hur den stillasittande kroppen mår allt sämre både fysiskt och psykiskt. Till viss del kan vår brist på fysisk aktivitet kopplas ihop med vårt ökade skärmanvändande. Överläkare Anders Hansen har genom sin bok “Skärmhjärnan ” och sitt sommarprat i Sveriges radio P1, uppmärksammat hur stor del av vår tid vi lägger på att titta in i en skärm. Även riktigt små barn använder internet, var fjärde spädbarn, alltså barn upp till ett års ålder använder internet och från två års ålder är de inte längre passiva tittare utan skapar sitt eget innehåll, klickar sig från det ena till det andra.

Heta potatisar
Vad innebär detta? Hur ska jag förhålla mig till denna informationen och hur ska jag prata med föräldrar om gott föräldraskap? Föräldraskap är en het potatis, det finns ingen som inte har erfarenhet av föräldraskap och det finns ingen som inte har en åsikt.

Utifrån den kunskap jag har tagit till mig vet jag att hjärnan är densamma idag som för stenåldersmänniskan, den har inte utvecklats nämnvärt sedan vi var samlare och jägare. Våra kroppar är skapta för att röra på oss och vi är utrustade med känslor och förmåga att tänka. För att hela vår kropp ska lyckas utvecklas positivt behöver vi alltså använda den, vi behöver leka, röra på oss och vi behöver ha roligt. Vi behöver känna på saker och vi måste få känna känslor och få hjälp att förstå dem genom att sätta ord på dem.

Det är vi vuxna som ska hjälpa barnen att få tillgång till allt detta. Det är vårt ansvar att ge utrymme till lek och rörelse. Det är vi som ska hjälpa barnen att sortera i sina känslor, hjälpa dem genom att sätta ord på ilskan, sorgen och glädjen. Det är vi som ska vara med i barnens upplevelser, vi ska dela upplevelserna med dem och visa dem att det de känner är okej, varken farligt eller fult.

Du vet väl om att du är värdefull?
Vad händer om vi vuxna glömmer bort hur viktiga vi är för barnen?  Och vad händer om vi börjar prata om vuxnas ansvar att vara tillsammans med barnen, att följa med dem i leken och ta ledning i sådant som är lite svårare, tex att sätta gränser och stå fast vid dem? Jag undrar vad som skulle hända om föräldrar satte en gräns för både sin egen och sina barns skärmtid, skulle det bli mer tid över till annat då? Vad skulle vi få uppleva tillsammans då?

Jag är inte emot digitalisering och tycker att smarta telefoner och appar kan vara till mycket nytta för både vuxna och barn. Det jag skulle vilja är att vi börjar prata mer om är hur vi kan förhålla oss till den nya tekniken så att vi inte går miste om det som är livsviktigt, nämligen våra relationer och vår psykiska- och fysiska hälsa. 

Jag önskar att vi kan prata mer om hur viktiga och värdefulla föräldrar och andra vuxna i barnens närhet är. Det är vi som kan och ska ta ansvar för barnens framtida mående genom att koppla ner en stund för att få mer tid tillsammans, tid till lek, rörelse och andra roligheter. 

Sara Winter
18 augusti 2019

1 Comment on “Vad händer om vi sätter en gräns?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *