För tre år sedan började jag springa. Det började med att några kompisar hörde av sig och sa att de anmält sig till Göteborgsvarvet, med följdfrågan: du ska väl också springa? Nej, det ska jag absolut inte, svarade jag. Jag klarar knappt att ta mig fram på stigen runt huset snabbare än hunden går.

Men något skavde i mig, för om de tänkte att de skulle kunna springa långt, så borde väl ändå jag också kunna det. Eller?
Det där lilla skavet blev startskottet. Inte lust eller inspiration. Snarare en ovilja att hamna utanför. I dag är löpningen lika självklar som tandborstning. Inte alltid kul, men något jag behöver för att hålla både kropp och huvud i gång.

När jag springer lyssnar jag ofta på poddar, och jag har fastnat för P3 Musikdokumentär. Just nu har jag snöat in på avsnitt om amerikanska rappare som Tupac Shakur, Snoop Dogg och Kendrick Lamar. Det är en bra blandning av musik och livsberättelser.

I ett avsnitt om Kendrick Lamar beskrivs han som någon som inte aktivt söker problem, men som ändå dras med. Han dricker, tänjer på gränser och hänger med sina homies. Till låten The Art of Peer Pressure slår det mig att vi människor kanske inte är så olika ändå. Vi vill höra till.

Grupptryck

Det är lätt att tänka att grupptryck hör ungdomen till, men behovet av tillhörighet följer oss genom hela livet. Ingen vill hamna utanför. Därför anpassar vi oss, ibland utan att ens märka det.

I mitt arbete möter jag par och familjer där just den här längtan av att passa in i en större helhet, påverkar relationerna i familjen. Det kan handla om till synes triviala och ytliga saker som val av bil, renoveringar eller semesterresor. Men under ytan finns drivkraften att inte avvika för mycket.

När något händer som bryter mönstret, till exempel att ekonomin inte längre tillåter den där årliga resan, uppstår ofta mer än bara ekonomisk stress. Det väcker också en oro över vad andra ska tänka.

Att riskera att hamna utanför gruppen är obehagligt för både dig och mig, ja för oss alla. För en del är obehaget så stort att det skymmer sikten för vad som är viktigt på närmare håll. Viljan att passa in tar så stor plats att parrelationen hamnar i bakgrunden.

Tillhöra gruppen

Så när jag springer vidare, med Kendrick Lamar som sällskap i lurarna, tänker jag att avståndet mellan våra liv kanske inte är så stort som det verkar.

Jag är så pass gammal nu att jag kan fatta hyfsat kloka beslut, lyssna mer på mig själv och inse mina begränsningar. Men ibland faller jag för gruppens tryck och råkar anmäla mig till något lopp. Värre fall för grupptryck har säkerligen skett genom historien, jag vet. Men poängen är ändå den; att vi är människor. Du, jag, Kendrick Lamar, påvar och presidenter. Vi vill och behöver tillhöra och känna samhörighet med vår grupp. Visst har du också fallit för gruppens tryck någon gång?