Tankar i januari

januari 23, 2018 familjefokus.nu No comments exist

Januari, vad ska det vara bra för? Hur tänkte folk egentligen när de bosatte sig här i norra Europa? Mörkt, kallt, blött och allmänt trist. Det är lätt att bli modfälld när oxveckorna är här med allt vad det innebär av hårt arbete för att få ihop både jobb och fritid, samtidigt som både vuxna och barn däckar av diverse åkommor. Eländes elände. Så hur står vi ut? Är det så att vi biter ihop och kommer igen? Eller kämpar vi på och försöker hitta ljuset i mörkret? Dagarna är faktiskt något längre nu än för bara någon vecka sedan och lönen kommer om några dagar. Små små skillnader som märks så väl.

När vi är ute på föräldramöten och träffar föräldrar vill vi gärna uppmärksamma de små små skillnaderna som gör att föräldraskapet blir lite enklare och relationen till barnen blir bättre. Inte sällan vill vi vuxna se resultat direkt och vi förväntar oss att barnen tidigt ska förstå hur saker och ting ligger till. Barnen har en vilja och en strävan att göra rätt men det blir inte alltid som det var tänkt. Barnen behöver oss vuxna som guider och ressällskap för att hitta rätt här i livet. Vi vuxna behöver visa vägen och vi behöver tillrättavisa ibland. Men mest av all behöver vi uppmuntra alla de små små steg barnen tar i rätt riktning. På föräldramöten blir det ofta intressanta diskussioner kring uppmuntran och beröm, kan det inte bli lite för mycket av det goda? Får man ge beröm eller hämmar det mitt barn? Vilka gränser kan jag sätta och varför lyssnar mitt barn inte på mig?

Jag undrar om det är så att föräldraskapet är svårare för nutidens föräldrageneration än det var för säg, en, två generationer bakåt? Trots att det finns en uppsjö av information på nätet om föräldraskap upplever jag att många föräldrar är ganska ensamma och sökande i sin föräldraroll. För någonstans bland tyckare, tänkare och forskare behöver den enskilde föräldern hitta sin egen roll, sitt eget sätt att vara förälder på som passar just den enskilda familjen.

Som familjebehandlare talar vi sällan om för föräldrar hur de ska eller inte ska göra såvida barnet inte är i fara. När vi träffar föräldrar enskilt bjuds vi med på deras resa i föräldraskapet och vi hjälps åt att hitta en väg som passar just dem. Det är det som är finessen och det spännande med vårt yrke. Att inte vara mästare utan medresenär.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *