Vi tänker högt tillsammans

Familjefokus hösten 2018
Familjefokus hösten 2018

Välkommen till vår diskussionssida. Här provar vi ett för oss nytt sätt att kommunicera med er. Vi hoppas det kommer att bli ett levande forum där vi kan diskutera och tänka högt tillsammans. Vårt fokus är förstås familj och föräldraskap.

Vi granskar alla inlägg och kommentarer innan de läggs upp och förbehåller oss rätten att ta bort sådant som inte håller god ton.

Hur viktig är familjen för ett barn?

Den frågan hör jag ibland och jag svarar instinktivt att familjen är otroligt viktig. Familj som begrepp är laddat och det finns antagligen lika många definitioner av en familj som det finns familjer.
Familjen ser ut på olika vis och innebär olika mått av trygghet och närhet för alla barn men att familjen är betydelsefull råder ingen tvekan, om oavsett hur familjen ser ut. Alla barn behöver sin familj på något sätt även om vissa barn ska ha mer eller mindre begränsad eller helt avbruten kontakt med den. Vi som arbetar för att ge barnen en trygg uppväxt behöver lära känna familjen oavsett hur den ser ut och oavsett hur barnen haft det i familjen. Att lära känna familjen ger barnen en möjlighet att få behålla en del av sin historia, den hjälper oss och barnen att förstå varför till exempel vissa saker är svårare än andra.

En del av en helhet

Vi finns i ett sammanhang och för de flesta är familjen det sammanhang som är den närmsta och mest trygga platsen. För andra är familjen den närmsta men på intet sätt den mest trygga platsen. Vi som träffar barnen på förskolor, skolor, på fritidsgårdar och besöksrum hos polis eller socialtjänst, måste vara medvetna om att barnens närmaste sammanhang är deras familj. Oavsett hur familjen ser ut. Att vara medveten om att barnet ingår i ett större sammanhang innebär inte att pedagoger, poliser och andra ska göra sociala utredningar eller inleda terapeutiskt arbete. Det innebär att alla vi som möter barnen i vårt arbete försöker stanna upp och tänka till när barnet säger eller gör något vi inte förväntat oss.

Hela familjen i skolan

Du pratar med din elev som är någons son, någons bror, barnbarn, kusin. Dessa relationer har eleven med sig till dig i skolan. De påverkar honom hur han reagerar när han får en tillsägelse eller när han inte lyckas så bra som han tänkt sig. Omvänt möter eleven sin lärare som är någons make, pappa, bror, son, barnbarn, vän. Och dina relationer har du med dig till skolan. De påverkar dig i ditt arbete och hur du reagerar när eleven kallar dig “kuksugare” eller ger dig den där blicken. Du blir kanske rädd, eller arg? Du, dina kollegor och eleverna befinner er alla i ett större sammanhang. Ni är noder i varandras nätverk och ni påverkas av varandras relationer.  Så jag svarar på frågan igen, ja familjen är viktig. Barnet är en del av en familj och familjen är en del av barnet. Vi behöver vara medvetna om det för att förstå barnet. När vi förstår är det lättare att vara ett stöd och skapa trygghet utefter barnets behov.

Att be kollegan om hjälp

Det är inte enkelt att vara en trygg och pålitlig vuxen som varje dag träffar barn och unga och deras familjer. Det ställs höga krav på oss och vi behöver hjälpa varandra för att orka se och förstå allas behov. Vi har olika lätt för att be om hjälp och för vissa krävs det enormt mod för att vända sig till sin kollega och och säga att “jag tappade kontrollen med den eleven, hon retar gallfeber på mig, jag vet inte hur jag ska hantera henne”.  På arbetsplatser där regelbunden handledning finns, ökar chansen för att kunna be om hjälp. Handledning ger tillfällen då personalgruppen kan prata om det som är svårt och får hjälp att se och förstå elevens sammanhang och hur det är kopplat till pedagogens eller socialarbetarens sammanhang.

Är du intresserad av att läsa mer om hur relationer påverkar och påverkas av varandra kan jag varmt rekommendera att läsa “Systemteori i praktiken – konsten att lösa problem och nå resultat” av Oscar Öquist. Är du nyfiken på vad handledning är och hur det skulle kunna vara ett stöd för din arbetsgrupp kommer jag gärna till er för en presentation.

Sara Winter

sara.winter@familjefokus.nu

8 mars, 2017
familjefokus.nu

Overkligt…

Ibland känns det så overkligt det vi håller på med. Vi träffas på förmiddagen för att förbereda oss inför olika uppdrag och framåt eftermiddagen samlar vi ihop bullar, kaffe, “retroduken”, projektor och annat material, lastar in oss med vår packning  i en bil och kör iväg.  I måndags var det dags att köra till Sjöbo och möta vår hittills största publik. När vi står där i köket i Sjöbo Folketshus och skär upp bullar för glatta livet tittar vi på varandra och undrar “Vad är det vi sysslar med? Var det detta vi tänkte när vi startade Familjefokus? Att  skära bullar och koka kaffe? Att föreläsa för pedagoger om vikten av att prata om det svåra?” Kanske inte exakt, men det ena har lett till det andra och just nu gör vi detta och det är det som är så intressant med att vara sin egen “chef”. Det finns ingen annan som står och talar om för oss vart vi ska gå eller vad vi ska göra, vi hittar våra egna vägar.  Förutom alla möten med pedagoger som lär oss mycket om sina erfarenheter kommer vi efter denna resan att ha lärt oss en hel del nytt om varandra och om oss själva. Pedagogerna i Sjöbo efterfrågade fler fall att diskutera och mer om hur det blir för barn som lever mitt emellan separerade föräldrar i konflikt. Vi tar med oss det till Hässleholm nästa måndag. Tack alla som var i Sjöbo för att ni tog er tid och för era tips på utveckling! 
3 mars, 2017
familjefokus.nu

Nya erfarenheter och hela strumpor

Gott föräldraskap

Igår var det torsdag och vi var inbjudna till förskolan Villavillekulla i Viken för att prata om Gott föräldraskap på deras föräldramöte. När vi kör hem från Viken är vi  som vanligt fulla av nya erfarenheter och roliga insikter. Till exempel har vi kommit fram till att man bör ta på sig sina nyaste strumpor när man ska till en förskola eftersom det är brukligt att man tar av sig skorna när man kommer in. Då slipper man oroa sig hela resan dit om man har en tå som är på väg ut ur ett hål eller inte. Något vi också oroade oss lite för när vi åkte upp till Viken var att vi under dagen fått ett mail där det stod att vi skulle bli bjudna på kaffe och fiskbullar. Lite konstigt tänkte vi men tänkte samtidigt att Viken ligger ju nära havet, kanske är det så man fikar där. Vi har ju märkt att det är stora variationer på så mycket annat bara man sätter sig i bilen och kör en timme åt det ena eller andra hållet. Landskap och dialekt skiljer sig en hel åt del från ställe till ställe. Det finns säkert lokala variationer på fika också tänkte vi. När vi steg in i tamburen möttes vi av förskolechefen Marie som hälsade oss välkomna och bjöd på kaffe och fransbullar. Fransbullar kan lätt bli fiskbullar i stavningsprogrammet i en mobiltelefon. Intressanta insikter men kanske inte så relevanta.

 

En mer relevant observation är att de föräldrar vi träffar är så engagerade och kloka i sitt föräldraskap. De delar gärna med sig av sina erfarenheter och ger varandra tips och idéer på hur de brukar lösa knepiga situationer i relation till sina barn. Igår kom vi in på rutiner vid läggning och deras erfarenhet av att det brukar bli lugnare att natta barnen om de inte stressar sig igenom proceduren. Det får lov att ta en kvart att läsa en lite längre saga istället för en kortare saga om barnet behöver den tiden att komma till ro. Så klokt och ett fint exempel på hur nattningen blir en mysig stund tillsammans.

Det vi tar med oss från föräldrarnas utvärdering är att vi behöver komplettera vår utrustning med en högtalare så att alla hör vad som sägs i filmerna och att man önskar mer tid för diskussion och problemlösning. Tusen tack till er, både personal och föräldrar på Villavillekulla, för ert engagemang och tack för att vi fick komma till er!

28 februari, 2017
familjefokus.nu

Hörby

Ta upp oro
Familjefokus

Igår var vi i Hörby och träffade personal från förskolor och skolor. Vi hade förberett oss och ändrat en aning i materialet efter vårt första möte med pedagoger i Vittskövle i höstas. Igår lade vi lite mer tid på att prata om själva samtalet med föräldrar. Det som är så spännande med att möta personal såhär är att det pedagoger på ena stället tar upp som en svårighet är inget bekymmer för andra. Det gör att varje föreläsning blir unik och det är oerhört spännande och givande för oss. Precis som på våra tidigare föreläsningar har vi fått feedback från pedagogerna. Alla är väldigt nöjda med kvällen och vi får tips på utveckling. Igår var det några som önskade fler fallbeskrivningar att diskutera utifrån. Stort tack för att ni kom och för att ni tog er tid att ge feedback. Det betyder mycket för oss. På torsdag sätter vi oss i bilen igen och kör till en förskola i Viken för att träffa ett gäng föräldrar och prata föräldraskap. Vi ses!

26 februari, 2017
familjefokus.nu

Man tager vad man haver…

Imorgon är det dags för den första av nio utflykter med föreläsningen “Ta upp oron”.  Vårt första stopp blir i Hörby där vi har hyrt fotbollsklubbens lokal. Efter vår “pilotföreläsning” i Vittskövle i höstas har vi fortsatt hyra lokaler av fotbollsföreningar, hembygdsföreningar och församlingshem. Inför Vittskövle behövde vi införskaffa en projektor att koppla samman med datorn så att vi skulle kunna visa vår powerpoint. Det visade sig att en god vän hade en sådan som inte användes och som vi kunde få köpa. Inför vårens resa har vi funderat på hur vi löser det när lokalerna vi har hyrt inte har någon projektorduk. Då kom min kollega på att i hennes föräldrahem visades diabilder på det glada 70 talet vilket medförde en tur till föräldrahemmet för att rota fram en diabildsduk anno “förlängesedan”. Idag har vi testkört projektor och duk och samtidigt passat på att finslipa i materialet. Imorgon är vi redo för premiär! 

20 februari, 2017
familjefokus.nu

Äntligen måndag!

Tid tillsammans med böcker

Så blev det äntligen måndag och vi kunde träffas igen. Eftersom en av oss valde att ta ut sin sommarsemester i januari/februari har vi inte haft möjlighet att ses på fyra veckor så idag hade vi en hel del att göra. Förutom att uppdatera varandra om den närmsta tidens planering träffade vi en före detta kollega från  Staffanstorp, Maria Heimer. Maria har precis som vi börjat en resa på egen hand. Maria har gett sig ut på ett äventyr som författare  och som föreläsare. När vi tidigare arbetade tillsammans på Resurscentrum i Staffanstorp samarbetade vi ibland genom att Maria kom till våra föräldraträffar och trollband oss när hon på sitt engagerade vis pratade om Högläsningens magi. Den som inte blev sugen på direkten åka hem för att läsa måste ha haft fokus på annat den stunden, för läsa det vill man efter en träff med Maria! 

Idag började vi så smått planera ett samarbete till hösten. När vi i Familjefokus är ute på förskolor och skolor och träffar föräldrar pratar vi mycket om hur viktigt det är för relationen till våra barn att vi är tillsammans med barnen, att vi har fullt fokus på barnen en stund varje dag är en investering som är väl värd varenda sekund. Men hur är man tillsammans? Måste man flänga runt i huset och leka indian eller klättra på lekplatsen timme in och timme ut? Nej man måste inte så mycket, det är alldeles tillräckligt att vi läser tillsammans. Både små och större barn tycker om att vi vuxna engagerar oss tillsammans med dem i en bilderbok, ljudbok eller kapitelbok. Läsandet kan se ut på så många olika sätt, vi kan läsa högt, vi kan lyssna tillsammans, vi kan läsa samma bok och prata om den. Variationerna är många och vinsterna är lika många, inte minst vinsten i att bygga goda och stabila relationer mellan barn och föräldrar. Och precis där möts Maria Heimer och Familjefokus, i stunden vi har tillsammans i läsandet med våra barn och detta samarbete kommer vi fortsätta att utveckla, det kommer att bli några riktigt bra föreläsningar till hösten!

21 augusti, 2019
familjefokus.nu

Vad händer om vi sätter en gräns?

När jag är ute på föräldramöten och pratar med föräldrar om tid tillsammans och föräldraskap brukar jag säga att barn har svart bälte i att leka. De är redan från början utrustade med nyfikenhet och fantasi som gör att de enkelt kan förvandla vardagsrummet till ett rymdskepp, en fjärilspark eller till precis vad som helst. När små barn leker ska föräldrar inte lägga sig i och ta över leken, nej barnen kan leka helt av sig själva. Det föräldrar behöver göra är att följa med i leken utan att styra den, hjälpa barnen att sätta ord på vad de är med om tillsammans och att bara vara tillsammans. Det låter så enkelt men av erfarenhet vet jag att det enkla också kan vara det svåraste.

Psykisk ohälsa och stress
Jag sitter just nu och förbereder ett nytt möte med föräldrar och det slår mig att det jag tänker är enkelt, att följa med i de små barnens lek har blivit så svårt. Jag tänker på hur stressade många föräldrar är. Enligt folkhälsomyndigheten har det psykiska välmåendet minskat för alla åldersgrupper mellan 16-84 år men framförallt kan man se en ökning av psykisk ohälsa hos befolkningen mellan 16-44 år, under den tid då vi går in i vuxenvärlden, tiden då många bildar familj och blir föräldrar. Vad beror det på? Jag tror inte det finns ett svar på frågan såklart, det kan vara allt från att oroa sig för framtiden, att vara utan arbete, att ha för mycket arbete, att bli förälder, att vilja men inte kunna bli förälder, att vara en tillräckligt bra förälder, partner, vän och kollega. Hur är man det och vad förväntas av mig?

En studie som Ylva Odenbring, docent i pedagogik på Göteborgs universitet gjort visade att barns tid för fri aktivitet minskar. Barnen upplever sig stressade och säger i studien att om de får välja helst vill leka med kompisar men att de inte hinner det förrän på helgen då de är lediga. Långa dagar på förskola och fritids samt för vissa, idrottsaktiviteter på kvällarna gör att tiden för fri lek har minskat de senaste åren. Samtidigt kommer det rapporter både från Sverige och WHO om hur lite både barn och vuxna rör på sig och hur den stillasittande kroppen mår allt sämre både fysiskt och psykiskt. Till viss del kan vår brist på fysisk aktivitet kopplas ihop med vårt ökade skärmanvändande. Överläkare Anders Hansen har genom sin bok “Skärmhjärnan ” och sitt sommarprat i Sveriges radio P1, uppmärksammat hur stor del av vår tid vi lägger på att titta in i en skärm. Även riktigt små barn använder internet, var fjärde spädbarn, alltså barn upp till ett års ålder använder internet och från två års ålder är de inte längre passiva tittare utan skapar sitt eget innehåll, klickar sig från det ena till det andra.

Heta potatisar
Vad innebär detta? Hur ska jag förhålla mig till denna informationen och hur ska jag prata med föräldrar om gott föräldraskap? Föräldraskap är en het potatis, det finns ingen som inte har erfarenhet av föräldraskap och det finns ingen som inte har en åsikt.

Utifrån den kunskap jag har tagit till mig vet jag att hjärnan är densamma idag som för stenåldersmänniskan, den har inte utvecklats nämnvärt sedan vi var samlare och jägare. Våra kroppar är skapta för att röra på oss och vi är utrustade med känslor och förmåga att tänka. För att hela vår kropp ska lyckas utvecklas positivt behöver vi alltså använda den, vi behöver leka, röra på oss och vi behöver ha roligt. Vi behöver känna på saker och vi måste få känna känslor och få hjälp att förstå dem genom att sätta ord på dem.

Det är vi vuxna som ska hjälpa barnen att få tillgång till allt detta. Det är vårt ansvar att ge utrymme till lek och rörelse. Det är vi som ska hjälpa barnen att sortera i sina känslor, hjälpa dem genom att sätta ord på ilskan, sorgen och glädjen. Det är vi som ska vara med i barnens upplevelser, vi ska dela upplevelserna med dem och visa dem att det de känner är okej, varken farligt eller fult.

Du vet väl om att du är värdefull?
Vad händer om vi vuxna glömmer bort hur viktiga vi är för barnen?  Och vad händer om vi börjar prata om vuxnas ansvar att vara tillsammans med barnen, att följa med dem i leken och ta ledning i sådant som är lite svårare, tex att sätta gränser och stå fast vid dem? Jag undrar vad som skulle hända om föräldrar satte en gräns för både sin egen och sina barns skärmtid, skulle det bli mer tid över till annat då? Vad skulle vi få uppleva tillsammans då?

Jag är inte emot digitalisering och tycker att smarta telefoner och appar kan vara till mycket nytta för både vuxna och barn. Det jag skulle vilja är att vi börjar prata mer om är hur vi kan förhålla oss till den nya tekniken så att vi inte går miste om det som är livsviktigt, nämligen våra relationer och vår psykiska- och fysiska hälsa. 

Jag önskar att vi kan prata mer om hur viktiga och värdefulla föräldrar och andra vuxna i barnens närhet är. Det är vi som kan och ska ta ansvar för barnens framtida mående genom att koppla ner en stund för att få mer tid tillsammans, tid till lek, rörelse och andra roligheter. 

Sara Winter
18 augusti 2019

23 januari, 2018
familjefokus.nu

Tankar i januari

Januari, vad ska det vara bra för? Hur tänkte folk egentligen när de bosatte sig här i norra Europa? Mörkt, kallt, blött och allmänt trist. Det är lätt att bli modfälld när oxveckorna är här med allt vad det innebär av hårt arbete för att få ihop både jobb och fritid, samtidigt som både vuxna och barn däckar av diverse åkommor. Eländes elände. Så hur står vi ut? Är det så att vi biter ihop och kommer igen? Eller kämpar vi på och försöker hitta ljuset i mörkret? Dagarna är faktiskt något längre nu än för bara någon vecka sedan och lönen kommer om några dagar. Små små skillnader som märks så väl.

När vi är ute på föräldramöten och träffar föräldrar vill vi gärna uppmärksamma de små små skillnaderna som gör att föräldraskapet blir lite enklare och relationen till barnen blir bättre. Inte sällan vill vi vuxna se resultat direkt och vi förväntar oss att barnen tidigt ska förstå hur saker och ting ligger till. Barnen har en vilja och en strävan att göra rätt men det blir inte alltid som det var tänkt. Barnen behöver oss vuxna som guider och ressällskap för att hitta rätt här i livet. Vi vuxna behöver visa vägen och vi behöver tillrättavisa ibland. Men mest av all behöver vi uppmuntra alla de små små steg barnen tar i rätt riktning. På föräldramöten blir det ofta intressanta diskussioner kring uppmuntran och beröm, kan det inte bli lite för mycket av det goda? Får man ge beröm eller hämmar det mitt barn? Vilka gränser kan jag sätta och varför lyssnar mitt barn inte på mig?

Jag undrar om det är så att föräldraskapet är svårare för nutidens föräldrageneration än det var för säg, en, två generationer bakåt? Trots att det finns en uppsjö av information på nätet om föräldraskap upplever jag att många föräldrar är ganska ensamma och sökande i sin föräldraroll. För någonstans bland tyckare, tänkare och forskare behöver den enskilde föräldern hitta sin egen roll, sitt eget sätt att vara förälder på som passar just den enskilda familjen.

Som familjebehandlare talar vi sällan om för föräldrar hur de ska eller inte ska göra såvida barnet inte är i fara. När vi träffar föräldrar enskilt bjuds vi med på deras resa i föräldraskapet och vi hjälps åt att hitta en väg som passar just dem. Det är det som är finessen och det spännande med vårt yrke. Att inte vara mästare utan medresenär.

23 januari, 2018
familjefokus.nu

God fortsättning!

Ett år har gått och det har gått i en rasande fart tycker vi. Det startade i Vittskövle i november i fjor då vi träffade tio pedagoger för ett samtal om oro. Mötet i Vittskövle gav mersmak som tog oss ut på en resa runt om i Skåne, Halland och södra Småland för att träffa både pedagoger och föräldrar. Samtalen har handlat om föräldraskap och hur vi som föräldrar och personal kan se och finnas till hjälp för våra barn. Vi har även haft ett gott samarbete med Tingsryds kommun där vi haft uppdrag som familjebehandlare. 
Under året har vi utökat vår verksamhet så att vi från årsskiftet erbjuder handledning till yrkesverksamma socialarbetare, pedagoger och andra i människovårdande yrken. 
Ytterligare en nyhet för det kommande året är att vi kommer att kunna erbjuda familjesamtal, föräldrastödjande samtal och handledning i lokaler i centrala Malmö. 
Vi på Familjefokus vill tacka alla föräldrar, pedagoger och socialarbetare vi träffat under året och som genom ert stora engagemang  gett oss energi att fortsätta vår resa. Vi ser fram emot en spännande vår och hoppas på nya möten med både nya och gamla kontakter. Vi ses!/Sara och Karin

Från det ena till det andra
20 augusti, 2017
familjefokus.nu

Ny termin med nya utmaningar

Det är augusti och sommarlovet har redan tagit slut. Många har haft en fantastisk sommar och vill inte att den ska vara slut, andra har längtat tillbaka till skolstart med rutiner och aktiviteter tillsammans med klasskamrater och pedagoger. Precis som Ledin sjunger så är sommaren som bekant kort, och har man otur känns det som att den nästan regnar bort. Jag vill inte påstå att sommaren regnat bort men den kanske inte riktigt uppfyllde alla våra önskningar på en sommar. För oss på Familjefokus har vädret spelat mindre roll. Visst har vi haft lite ledigt men vi har också haft fullt upp med förberedelser inför höstens föreläsningar och möten med föräldrar och pedagoger runt om i Skåne, Halland och Småland. Till vårt första föräldramöte har vi fått frågan om vi kan prata om föräldraskap och konflikthantering. För oavsett hur mycket kärlek som än finns mellan barn och föräldrar så är relationen också kantad av små och stora konflikter som måste hanteras. Varför är det så? Går det inte att ha en relation utan konflikt? Är det ens eftersträvansvärt att leva ett liv utan konflikt?

I ärlighetens namn skulle det vara ganska tråkigt om det inte fanns konflikter, utmaningar, oenigheter, gräl eller vad vi nu väljer att kalla det. De flesta böcker vi läser, filmer och tv-serier vi följer är uppbyggda kring någon konflikt. Och vi älskar det! Vi grottar ner oss i kändisars konflikter och konsumerar tidningar, bloggar, twitter och instagram som vore de smågodis en lördagskväll. Andras konflikter sätter våra egna meningsskiljaktigheter i perspektiv. Och ja, konflikter finns i varje relation. Det som skiljer är på vilket sätt vi hanterar dessa konflikter och irritationsmoment, vilket vi lär oss genom hela livet, med start redan när vi är små. Vi har sett hur våra föräldrar bråkar, vi har bråkat med våra syskon och vänner och vi har haft konflikter med lärare och chefer.

 

Förutom  sina egna konflikter med  barnen ställs föräldrar ofta inför konflikter mellan syskon. Hur och när ska man agera?  Som förälder behöver man vara uppmärksam så att man kan rycka in och vägleda barnen om det går överstyr men man behöver inte nödvändigtvis avbryta grälet. Att ha syskon är rena rama träningslägret för konflikthantering. Det är tryggt att bråka med ett syskon eftersom man inte kan säga upp och förlora sitt syskonskap så som man kan riskera att förlora en vän. 

 

Det vi vet om konflikter är att de ofta uppstår när vi inte förstår varandra, när vi har olika förväntningar och när vi är trötta, hungriga eller stressade.  På en föräldrautbildning jag höll i för några år sedan berättade en förälder att han aldrig åkte hem från jobbet “på fastande mage”, alltid ett mellanmål i bilen för att inte drabbas av blodsockerfall och därmed vara mer mottaglig för den vanliga konflikt direkt i hallen där alla skor och jackor brukade ligga. Ett bra tips! Nu fortsätter vi jobba för att göra mötena med er meningsfulla och ser fram emot en massa tips på hur ni gör för att hantera konflikter i er vardag!

21 juni, 2017
familjefokus.nu

Det krävs en by…

Minns ni sommarplågan från 1970  “Mitt sommarlov” med Anita Hegerland? Hon var bara nio år när hon slog igenom med den låten. Jag var nog inte mer än sju år när jag fick just den singeln att spela på min lilla portabla skivspelare, ni vet, en sån där orange från Philips där man la på högtalaren som ett lock när man lyssnat klart. Som jag älskade den låten, jag tror aldrig jag lade på högtalaren, jag lyssnade liksom aldrig klart. Jag minns känslan av förväntan och längtan efter det långa härliga fria sommarlovet som låg framför mig. Mina sommarlov var precis så fantastiska som i Anitas visa. Alltså som jag minns dem så här i retrospektiv. Sol varje dag, alltid barfota, alltid smultron till frukost hos morfar och utflykter till skog och hav med hela familjen. Det var fint. 

Oceaner av somrar har gått sedan jag spelade sönder min Anita Hegerland-singel och under åren jag arbetat som socialarbetare har jag mött många barn som aldrig fått chansen att uppleva en “Anitasommar”. För många barn innebär sommar och ledighet en tid av oro och längtan. Längtan efter  vännerna på skolan, längtan efter rutiner och längtan efter regelbundna måltider. Åtminstone måndag till fredag. De föräldrar jag mött beskriver en oerhörd maktlöshet och skam över att inte kunna ge sin barn det de längtar efter. Att inte kunna ta ledigt för att åka till havet, att inte orka spela kubb och vara social. De föräldrar jag mött är inga onda föräldrar, de gör vad de kan för att få det att bli bra, för sig och sin familj. Precis som vi alla gör, förutsättningarna är bara lite olika. 

 

Det sägs att det krävs en hel by för att ta hand om ett barn. Jag tänker att det ligger en hel del i det men att det inte är så enkelt. Byn står kanske inte i spänd förväntan för att hjälpa till om man inte frågar och det är inte helt enkelt för föräldrar att be om hjälp. Det är så mycket skam och skuld kopplat till föräldraskap, det är något som vi förväntas kunna. Det kan vi inte, om vi inte haft goda förebilder som barn. Det är där jag tänker att du och jag kommer in i bilden. Det är vi som är byn. Det är vi som kan se ett barn som kanske behöver det lilla extra, eller barnets mamma eller pappa som tappat all ork och skulle ge sin halva arm om de fick luta sig mot dig en stund. Det kostar inga miljoner, ett hej hur mår du? Jag har plockat smultron, vill du smaka? 

 

Jag önskar att du får en fin sommar och att vi ses till hösten med nya krafter att ta tag i höstens utmaningar. 

Vi ses!

 

Senaste kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *