Det var en gång

november 28, 2016 familjefokus.nu No comments exist

Det var på en restaurang i Malmö vi träffades en mörk kväll i början av 2016.  Det var Karin och jag och vår goda vän och kollega sedan många år tillbaka. Vi tre har tidigare jobbat tillsammans i Staffanstorps familjeteam och det var där våra drömmar om att starta eget började gro. Att vara socialarbetare är många gånger slitigt men ändå helt fantastiskt när vi får möjlighet att använda oss av den kunskap vi har och får möjlighet att vara en liten del i en familjs strävan efter förändring till något annat, något nytt. Och efter i runda slängar ett decennium i Staffanstorp kände även Karin, jag och vår kollega att det var dags att göra något nytt.

 

Men tillbaka till restaurangen, som vanligt var det Karin som var drivande.Hon hade läst på om att starta eget, tagit med sig broschyrer och informationshäfte om att starta eget från alla möjliga och omöjliga ställen. När vi skildes åt den kvällen hade vi bestämt nya tider för att ses och smida planer och även bokat in oss på en Starta eget kurs. Nu fanns det ingen tid att få kalla fötter, det var bara att gasa på! 

 

Tiden som följde var full av nya intryck och möten med företagare som ville hjälpa oss att komma igång, nyttiga men inte alltid så spännande informationskvällar på skatteverket, och inspirerande möten med bekanta och före detta kollegor som redan vågat ta steget ut i det okända. Vi sög åt oss all information och inspiration vi kunde för att i augusti 2016 kunna presentera Familjefokus.

 

Under hela hösten gjorde vi allt vi kunde hitta på för att sprida information till förskolor, skolor och socialtjänster runt om i Skåne om vår existens. Vi  byggde en hemsida, mailbombade, ringde, men de de stående ovationerna uteblev. Vi nådde helt enkelt inte fram. Så hur ska vi göra då? Hur har andra gjort för att få ut sitt budskap och visa upp sig? Vi fortsatte träffa före detta kollegor och vänner som gav oss mycket stöd och många goda råd.

I slutet av november hyrde vi Vittskövles folkdanslags lokal och bjöd in alla skolor och förskolor i närliggande kommuner att komma för att lyssna och diskutera det svåra i att Ta upp oron. Den eftermiddagen träffade jag Karin på en samåkningsparkering. Hon var fullastad med väskor med material och påsar med fika. Vi körde i nästan en hel timme genom ett grått Skånelandskap. Bort från Malmö och bort från motorvägar in på småvägar som tog oss till lilla Vittskövle. Vi kokade kaffe och ställde fram fika, tände marschaller. Sen väntade vi. Vi trodde inte att någon skulle hitta till Tittarätt, som lokalen heter. Det var tolv pedagoger som hade anmält sig och när tiden var inne var alla där! De fikade och småpratade lite med varandra innan vi startade. Karin och jag  pratade på om barn som far illa och om allas vårt ansvar att uppmärksamma och hjälpa dem. Vi var lite nervösa och jag kom av mig vid några tillfällen men det blev ett bra samtal.

 

När alla gått och vi körde hem i mörkret var vi uppfyllda och glada över pedagogernas goda respons och det engagemang de visade. Det gav oss vatten på vår kvarn att socialarbetare och pedagoger behöver varandras kunskap för att ge rätt stöd till de barn och familjer som vi möter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *