Familjefokus
Våra tjänster
För företag
Familjefokus arbetar med relationer på arbetsplatsen och i privatlivet för att förebygga negativ stress och dåligt mående.
För PRIVATPERSONER
Att det uppstår bekymmer och svårigheter i en familj är normalt, men ibland är svårigheterna så stora att man kan behöva ta hjälp utifrån
För skola
Till dig som arbetar på förskola eller skola erbjuder vi föräldramöten, föreläsningar och handledning till personal samt stödsamtal till föräldrar.
För SOCIALTJÄNST
Använd oss som ett komplement till er öppenvård. Vi har inga långa väntetider och tar emot alla typer av familjer. Omfattning och utformning av insats varierar beroende på familjens behov.
Tiden då och nu
2 juni, 2025
Jag och min kollega får ibland frågan om vi kan komma ut till olika verksamheter för att berätta om vårt arbete som familjeterapeuter och socialarbetare, eller för att prata om något specifikt tema som t.ex. föräldraskap och relationer. I början av maj var vi inbjudna till en församling för att berätta om vår verksamhet och även prata om livet. Ja, att prata om hela livet på trettio minuter kräver sin kvinna men varken jag eller min kollega räds en utmaning så vi antog denna.
Församlingen vi kom till ligger i en skånsk liten by och de församlade var en liten skara äldre kvinnor och män och en präst. Vi är vana vid att prata inför både större och mindre grupper så antalet var inget som vi tänkte på. Däremot slog det mig att de som var där var långt över pensionsåldern och jag undrade vad vi kunde prata om som över huvud taget kunde vara intressant för dem. Var de ens intresserade eller ville de bara att vi skulle få det överstökat, så att de skulle få prata med varandra över en kopp kaffe med hembakt tigerkaka?
Ganska snart stod det klart att oavsett vem jag möter och i vilket sammanhang så är relationer och samtal om livet intressant. Jag och min kollega pratade om den livscykel många av oss går igenom från att vara ensam, till att bli två, till att två blir tre, fyra fem och ett pälsdjur. Tiden är konstant men behöver delas med fler.
Tillsammans med den skånska lilla församlingen togs vi tillbaka till tiden strax efter andra världskriget, då en familj förlorat ett litet barn och hur de i sorgearbetet tagit sig an ett annat barn från det krigsdrabbade Tyskland. En annan berättade med värme och stolthet i rösten om sin vuxna dotter som kommer hem varje vecka med fyllda matkassar och som hjälper till med lite av varje. “Men framför allt hinner vi prata med varandra”. Jag tänkte att kanske var hon en sådan förälder som vårdade relationen med sin dotter, lade ner tid och möda då, som får tillbaka omsorgen nu på äldre dar?
Några i församlingen frågade oss om och hur vi arbetar med par där en i paret blivit svårt sjuk och vårdas av sin maka eller make? Vi fick berättat för oss hur tiden går åt för att vårda den andra. Tiden för att vårda sig själv är knapp eller obefintlig. Kärleken till partnern får sig en törn, vem kan orka älska och vara ömsint när det inte finns någon påfyllning?
Tiden är konstant, men hur tiden användes och delades på då och används och delas på nu varierar. När de möttes första gången var kärleken ny och nyfikenheten stor. Nu finns kärleken måhända kvar, men livet och tiden används till att vårda en åldrande partner. Vad händer med parrealtionen då? Är det en parrelation kvar eller har det övergått till en vårdare-brukarerelation? Och hur blir det för dem och deras eventuella barn?
Jag åkte ifrån församlingshemmet med en känsla av tacksamhet inför mitt arbete som låter mig träffa människor som jag annars kanske inte skulle träffat. Jag tar med mig deras berättelser och låter dem bli en del av min erfarenhet. Deras berättelser gör mig lite mer ödmjuk inför livet och dess skiftningar och jag inser att människan är en fantastisk varelse. //Sara Winter
