2024 går mot sitt slut, äntligen är det säkert någon som tänker. Det har varit ett tufft år för många, ett katastrof-år till och med. Vi lever i en tid där krig och naturkatastrofer är en del av vardagen. Nyhetsrapporteringen i alla kanaler vittnar om människans oerhörda grymhet och det är omöjligt att inte påverkas. Jag försöker att förstå och ta del av så mycket jag orkar men jag orkar inte, det blir för mycket av det onda. Jag blir ledsen, arg och rädd och jag känner mig maktlös, när ska det ta slut? Varför är människan så grym och finns det inget jag kan göra för att förändra?

Filosofer har genom århundraden funderat över om människan i grunden är god eller ond och ännu har ingen kommit fram till någon absolut sanning. Jag tror att det finns gott och ont i alla människor och att dessa krafter får olika stort utrymme beroende på hur vår omgivning och våra relationer ser ut. Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tänker som så att människor som är trygga, mår bra psykiskt och fysiskt, har tak över huvudet och mat på bordet, är benägna att göra mer gott än ont. Därför tror jag att vi i vår lilla vrå av världen har goda förutsättningar för att göra gott och skapa trygghet just här.

Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tänker som så att människor som är trygga, mår bra psykiskt och fysiskt, har tak över huvudet och mat på bordet, är benägna att göra mer gott än ont.

Denna tanken ger mig lite hopp om att vi kan förebygga och påverka hur vi har det tillsammans. Vi behöver vara rädda om oss själva och varandra för att inte bara klara av kriser, jag tror att vi genom att skapa trygghet även i viss mån skulle kunna förebygga kriser.

För mig hjälper det att tänka att vi hör ihop, du och jag, och jag tror att vi tillsammans kan göra skillnad för varandra. Ta en så till synes trivial sak som att säga hej eller stanna och småprata med någon. Det kan verka futtigt för dig men betyda allt för någon annan. Jag tror att ett samhälle där vi ser varandra och känner oss trygga, är ett samhälle som vågar bjuda in och ta omhand, snarare än att vara likgiltig och stänga ute.

För snart tre år sedan flyttade jag och min familj från Malmö till en mindre ort på andra sidan Skåne. Vi kände en handfull personer när vi kom hit men kände oss ändå välkomna och som en del av byn. Det är småprat i affären, småprat med andra hussar och mattar i området och småprat vid badbryggan. Allt sånt smått tillsammans gör att vi känner oss sedda och välkomna. Det lilla blev stort för oss.

Med det önskar jag oss alla en riktigt fin jul och nyårshelg och ett gott, tryggt år!

//Sara W