”Skriv så svarar vi”

Det händer att vi får mail och sms med frågor från föräldrar som har funderingar kring hur de ska agera i en viss situation och undrar om det är normalt att barnet gör si eller så. Vi har frågat dessa föräldrar om vi får använda deras frågor på det här sättet och fått deras tillåtelse. Vi ser att många föräldrar brottas med liknande frågor och utmaningar och hoppas på detta sätt att era frågor och våra svar kan vara till hjälp för fler familjer.

Har du frågor gällande föräldraskap eller andra relationer så använd formuläret här nere för att skriva till oss. Vi läser alla frågor och svarar så snart vi har möjlighet, ibland kan det ta lite tid men vår ambition är att svara inom en vecka.

Innan din fråga läggs ut här på sidan ser vi till att den är anonymiserad så att det inte går att lista ut vem som har skrivit till oss. Använd frågeformuläret längre ner på sidan.

Vill du hellre har personlig kontakt så går det fint att kontakta oss för rådgivning och tidsbokning, våra kontaktuppgifter hittar du här

I veckan fick vi ett mail från Ungdomsgruppen i Platsorganisation Åhus med anledning av att handlarna i byn märkt av ett ökande problem med ungdomar som snattar. Vi publicerar frågorna och våra svar här och hoppas att det kan vara till nytta för fler.

Fråga: Vad kan man som ungdom göra för att värja sig från eventuellt grupptryck?

Svar: Vi är alla beroende av andra människor och de flesta av oss behöver tillhöra en grupp. Under tonårstiden blir kompisar allt viktigare och det är helt normalt att våra ungdomar söker sig till en ny grupp utanför familjen för bekräftelse och samhörighet. Med det sagt betyder det inte att föräldrar och andra viktiga vuxna ska ge upp och låta det som sker ske. För trots allt är familjen fortfarande viktig under tonåren och som förälder behöver du fortsätta att vara den som vägleder, tar hand om, uppmuntrar och har tid för din ungdom.

En annan försvårande faktor att stå emot grupptryck och hamna i svårigheter är tonåringars hjärna som fungerar ungefär som en racerbil med fullt utvecklad motor men helt utan bromsar. Den delen av hjärnan (bromsarna) som hjälper oss att fatta beslut, göra riskbedömningar, planera för nu och för framtiden är den delen som mognar sist, inte förrän i 25-30 årsåldern är denna delen av hjärnan färdigutvecklad medan den del av hjärnan som reglerar bla. känslor (motorn) är fullt utvecklad i samband med puberteten.

Fråga: Vad gör man som förälder om man upptäcker att ens barn har snattat? 

Som förälder kan du uppleva att din ungdom är bra på att resonera och förstå konsekvenser av rätt och fel handlande när ni sitter och pratar i lugn och ro. Det som antagligen händer när hen kommer ut bland vänner är att känslorna tar över och spänningen i kombination av känslan av att vara en i gänget, är det som styr handlingen. 

Kanske blir du arg och vill straffa din ungdom när du får veta att hen snattat eller gjort något annat som inte är okej. Bra att veta är att straff sällan är verkningsfull om de inte är proportionerliga och har en direkt koppling till det som blivit fel. Många som ertappas för snatteri skäms över vad de gjort och skammen i sig är för många det som hjälper till så att det inte upprepas.

• Prata med din ungdom om händelsen. Dina egna känslor får du hålla tillbaka i samtalet med din ungdom och låta din ungdom berätta vad hon/han tänker och känner. Var beredd på att lyssna och ta emot det som kommer, det kan vara rädsla, skam, oro och ånger
• Prata om hur din ungdom kan ta ansvar för vad han/hon gjort? 
• Prata om alternativ till att haka på kompisarna när de gör saker som inte är okej. Vad kan ni göra för att det inte ska upprepas? Ge din ungdom chansen att själv komma med förslag på vad och hur det inte ska upprepas.

Fråga: Vad kan föräldrar vara uppmärksamma på?
Svar:

Som förälder till en tonåring behöver du fortsätta vara aktiv och nyfiken på vad som händer i hens liv. Även om din ungdom verkar lite avig och hellre är med kompisar så fortsätt ta initiativ till samtal och var uppmärksam på de tillfällen då du blir inbjuden till kontakt. Fortsätt hitta stunder som ni har roligt tillsammans, det ökar förutsättningarna för att du får veta mer om din ungdom. Du behöver veta vem de umgås med, vad de tycker om att göra, var de är när de inte är hemma. Börja med att prata med din ungdom. 

Är du osäker på om din tonåring håller på med något han eller hon inte mår bra av så säg det, tala om att du är orolig. Kanske hjälper det att öppna upp och berätta om något som hen går och bär på men inte vet hur hen ska berätta.

Känner du att du behöver mer kontroll så tala om det och berätta varför du behöver kontroll. Om du väljer att ha appar i telefonen för att ha koll på var din ungdom är så berätta det för honom/henne. Att ha koll i smyg riskerar att öka misstron mellan er och chansen att din ungdom kommer till dig när det kniper minskar.

”Hej, vår 3,5 åring är ledsen och svår att lämna och hämta från förskolan vissa dagar. Ibland lyssnar hen inte på pedagogerna heller. Jag funderar på om det hänger ihop med att farmor har blivit sjuk och vi inte får träffa henne just nu. Jag har svårt att hantera det och är rädd att det blir fel. / Förälder”

Hej Förälder!
Du beskriver att ditt barn blir ledsen när du lämnar och ibland även hämtar på förskolan. Det är svårt som förälder att lämna ett ledset barn på förskolan man kan drabbas av oro för att det kanske inte är så bra på förskolan barnet är på. Men jag skulle säga att det i de flesta fall handlar om övergången från hemma till förskola som är svår. Barnet tycker det är svårt att separera från sin förälder och det är normalt. Som förälder kan du hjälpa barnet genom att göra övergången/separationen tydlig och kort. Det gör du genom att förbereda barnet redan när ni är hemma då du talar om vad ni ska göra idag ”Idag ska du vara på ”föris” och jag ska jobba”. Väl på förskolan säger ni hejdå och vi ses i eftermiddag och lämnar över till en trygg personal på förskolan. Barnets ledsenhet bekräftar du tex genom att säga att ”det är tråkigt att skiljas, men vi ses snart igen”. Håll det kort utan att börja förklara varför du måste arbeta etc. Långa avsked förlänger obehaget hos barnet och får samtidigt effekten av att ju mer ledsen och arg man är desto längre tid får man tillsammans på morgonen.

På samma sätt kan barnet reagera på att du kommer tillbaka, hen reagerar på övergången från lek och kamrater på förskolan till att lämna och gå hem, det betyder inte att det är dåligt att vara hemma eller att du är en kass förälder. Barnet är antagligen också trött efter en hel dag med många intryck. Prova att ge barnets känslor ord, ”Du var inte beredd på att gå hem redan, du blir arg och besviken” eller ”Det har varit en lång dag, du kanske är trött? Kom, nu går vi hem tillsammans”

Att farmor är sjuk kan såklart påverka ditt barn, kanske är hela familjen orolig och det känner barnen av. Det du behöver hjälpa ditt barn med är att sätta ord på hens känslor. Du kan gissa utifrån vad du ser att hen uttrycker. Oro, rädsla, ledsenhet, saknad är känslor som kan se ut som ilska, att barnet inte lyssnar och agerar ut mot andra barn och vuxna. Berätta för barnet att farmor är sjuk men att hon blir omhändertagen av doktorn. Om du inte vet om eller när farmor blir frisk så säg inte det. Lova inget som inte går att veta eller hålla, utan var ärlig med att du inte vet. Det är okej att du som förälder är ledsen och orolig, det kan du säga. Det hjälper att sätta ord på känslor som ditt barn antagligen redan ser och känner av.

//Sara Winter